En av mina läsare ställde frågan om det inte kan misstolkas, när jag menar att vi skapar oss själva genom att göra Aktiva Val. Han undrade om man inte kunde få för sig att man därigenom skapar sin egen värld och struntar i de normer som omvärlden har satt upp. Visst är detta ett dilemma och jag tänkte ägna detta inlägg åt att med hjälp av Jean-Paul Sartre ge min syn på saken.
I Sartres drama Huis clos (Stängda dörrar) från 1945 får vi möta tre personer, en man (Garcin) och två kvinnor (Estelle och Inès), som efter döden hamnar i helvetet, som utgörs av ett fönsterlöst slutet rum. I detta rum är de tre utlämnade åt varandra. Det går inte att släcka ljuset. Ingenting kan döljas, det finns ingen vila och inte längre något som är privat. Det finns inga speglar och ingen kontroll över vad de andra ser. Estelle blir t.ex. förtvivlad då hon inte kan se om hennes sminkning är som den ska, varpå Inès erbjuder sig att agera spegel, men hur kan Estelle veta att hon inte ljuger då hon säger att allt ser bra ut? Inès har nämligen varit ärlig nog att erkänna att hon "har behov av andras lidande för att kunna existera". Estelle i sin tur vill bli beundrad och åtrådd - det är i bekräftelsen från män som hon känner att hon lever upp, dock är hon inte intresserad av att älska någon för hans egen skull. Garcin är inte intresserad av att smickra och flirta med henne, han vill att hon ska älska honom och bekräfta hans mod . När Garcin och Estelle närmar sig varandra och ska fullborda sin åtrå för varandra, blir de smärtsamt varse om att Ines - mot sin vilja - skulle vara vittne till kärleksakten. Teaterstycket avslutas med de beryktade orden ”Helvetet är andra människor”.
Fastän vi har som huvudsakligt fokus att skapa oss själva, kan vi inte bortse från "dom andra". Först och främst är du någons son eller dotter, någon annans bror eller syster. När du blir äldre tycker du troligen att det är trevligt att ha romantiskt sällskap. Allt brukar kännas lättare om du har någon vid din sida som bekräftar och älskar dig. De flesta förhållanden brukar leda till någon form av familjebildning, du och din partner sätter ett eller fler barn till världen. I dagens samhälle kommer du ibland att behöva avlastning med barnpassning och då är det naturligt att de första du har att vända dig till är mormor/morfar och farmor/farfar. Gruppen av personer som har en naturlig koppling genom släktskap till ditt liv, börjar nu bli ganska stor. Kanske kraschar ditt förhållande och du och din partner väljer att gå skilda vägar. Kanske har du turen att hitta en ny partner som vill bekräfta och älska dig. Kanske har den partnern gått genom samma resa som du. Den inre kretsen som har en naturlig koppling genom släktskap till ditt barn kan nu till och med ha fyrfaldig-ats. Det kan kanske vara ett trettiotal personer som alla vill göra Aktiva Val i samband med hur julfirandet eller sommarsemestern ska njutas eller vad som är bäst för barnen. Det är då lätt att hamna i en känsla av att "Helvetet är Dom Andra".
Tittar vi på näringslivet, blir det snabbt än mer komplicerat. De allra flesta behöver arbeta för att försörja sig. För alla arbeten som ska ge försörjning krävs att det finns minst två människor - någon som säljer och någon som köper. De som köper behöver i sin tur - för att försörja sig och skaffa sig köpkraft - sälja sin kompetens, sitt kunnande eller sin produkt till andra köpare etc. Dessutom är det så att de allra flesta produkter behöver man vara flera för att framställa. Det innebär att vi organiserar oss i företag som arbetar mot gemensamma mål och som tillsammans ska försöka skapa något som går att sälja till andra. Ni förstår vart jag är på väg med mitt resonemang. För att leva i ett modernt samhälle, behöver du alltså ta i beaktande de Aktiva Val som dina medarbetare, kunder och konkurrenter gör när du själv ska bestämma dig för vad som är bäst för dig. Livet kan uppfattas som ett Helvete orsakat av Dom Andra.
Betyder detta att teorin om Aktiva Val inte är något annat än floskler? Existensialisterna skulle ha menat att denna komplexitet framkallar en ångest som är nödvändig om du vill vara människa. Det låter kanske inte så upplyftande - ångest är ett ord som har en negativ klang.
I mitt arbete som coach stöter jag ofta på klienter som behöver byta perspektiv. Istället för att utgå från omvärlden och anpassa sig efter den, behöver de lära sig att utgå från sig själv och se var de kan hitta en plats i omvärlden. Istället för utifrån och in, behöver de ändra fokus till inifrån och ut. Det kan naturligtvis vara lättare sagt än gjort. Jag vill belysa detta med att ge detta exempel som de flesta kan relatera till:
1) Du tycker att Alla Hjärtans Dag är ett j-kla påfund som handlarna kommit på för att få en omsättnings-ökning mellan jul och påsk. Du tycker att alla runt omkring dig är idioter som pressar varandra till att tävla i vem som kan visa mest uppskattning till sina nära och kära. Din partner berättar att hennes kollegor har anförtrott sig till henne att "min Jerker kommer nog fria på Alla Hjärtans Dag". För att visa att du tar ställning mot denna kapitalistiska manifestation i spelad kärlek, bestämmer du dig för att bojkotta firandet av denna dag. När du sedan får kritik av din sårade partner för att du inte uppvaktat henne, kan du inte förstå varför det är så viktigt att man ska visa sin kärlek just den här dagen.
2) Du handlar på ICA tillsammans med en massa andra fredagsmysförberedande personer. Medan du står i kö till kassan, tänker du på din familj och hur glad du är för att du har dem. Dina tankar fylls av minnesbilder av hur du träffade din partner och allt ni har gått genom tillsammans sedan dess. Eftersom du står vid den kassan där ICA har blommor till försäljning, bestämmer du dig för att du ska köpa en bukett till din hustru för att visa hur mycket du uppskattar henne. När du kommer hem och överräcker henne blommorna, blir hon överlycklig och den harmonin och glädjen stannar kvar hela helgen.
I båda fallen gör du en symbolhandling. I båda fallen är handlingen riktat mot "Dom Andra". I båda fallen gör du Aktiva Val. Varför blir resultaten ändå så olika? Vari består skillnaden? Vilket perspektiv råder i de båda fallen?
I Sartres drama Huis clos (Stängda dörrar) från 1945 får vi möta tre personer, en man (Garcin) och två kvinnor (Estelle och Inès), som efter döden hamnar i helvetet, som utgörs av ett fönsterlöst slutet rum. I detta rum är de tre utlämnade åt varandra. Det går inte att släcka ljuset. Ingenting kan döljas, det finns ingen vila och inte längre något som är privat. Det finns inga speglar och ingen kontroll över vad de andra ser. Estelle blir t.ex. förtvivlad då hon inte kan se om hennes sminkning är som den ska, varpå Inès erbjuder sig att agera spegel, men hur kan Estelle veta att hon inte ljuger då hon säger att allt ser bra ut? Inès har nämligen varit ärlig nog att erkänna att hon "har behov av andras lidande för att kunna existera". Estelle i sin tur vill bli beundrad och åtrådd - det är i bekräftelsen från män som hon känner att hon lever upp, dock är hon inte intresserad av att älska någon för hans egen skull. Garcin är inte intresserad av att smickra och flirta med henne, han vill att hon ska älska honom och bekräfta hans mod . När Garcin och Estelle närmar sig varandra och ska fullborda sin åtrå för varandra, blir de smärtsamt varse om att Ines - mot sin vilja - skulle vara vittne till kärleksakten. Teaterstycket avslutas med de beryktade orden ”Helvetet är andra människor”.
Fastän vi har som huvudsakligt fokus att skapa oss själva, kan vi inte bortse från "dom andra". Först och främst är du någons son eller dotter, någon annans bror eller syster. När du blir äldre tycker du troligen att det är trevligt att ha romantiskt sällskap. Allt brukar kännas lättare om du har någon vid din sida som bekräftar och älskar dig. De flesta förhållanden brukar leda till någon form av familjebildning, du och din partner sätter ett eller fler barn till världen. I dagens samhälle kommer du ibland att behöva avlastning med barnpassning och då är det naturligt att de första du har att vända dig till är mormor/morfar och farmor/farfar. Gruppen av personer som har en naturlig koppling genom släktskap till ditt liv, börjar nu bli ganska stor. Kanske kraschar ditt förhållande och du och din partner väljer att gå skilda vägar. Kanske har du turen att hitta en ny partner som vill bekräfta och älska dig. Kanske har den partnern gått genom samma resa som du. Den inre kretsen som har en naturlig koppling genom släktskap till ditt barn kan nu till och med ha fyrfaldig-ats. Det kan kanske vara ett trettiotal personer som alla vill göra Aktiva Val i samband med hur julfirandet eller sommarsemestern ska njutas eller vad som är bäst för barnen. Det är då lätt att hamna i en känsla av att "Helvetet är Dom Andra".
Tittar vi på näringslivet, blir det snabbt än mer komplicerat. De allra flesta behöver arbeta för att försörja sig. För alla arbeten som ska ge försörjning krävs att det finns minst två människor - någon som säljer och någon som köper. De som köper behöver i sin tur - för att försörja sig och skaffa sig köpkraft - sälja sin kompetens, sitt kunnande eller sin produkt till andra köpare etc. Dessutom är det så att de allra flesta produkter behöver man vara flera för att framställa. Det innebär att vi organiserar oss i företag som arbetar mot gemensamma mål och som tillsammans ska försöka skapa något som går att sälja till andra. Ni förstår vart jag är på väg med mitt resonemang. För att leva i ett modernt samhälle, behöver du alltså ta i beaktande de Aktiva Val som dina medarbetare, kunder och konkurrenter gör när du själv ska bestämma dig för vad som är bäst för dig. Livet kan uppfattas som ett Helvete orsakat av Dom Andra.
Betyder detta att teorin om Aktiva Val inte är något annat än floskler? Existensialisterna skulle ha menat att denna komplexitet framkallar en ångest som är nödvändig om du vill vara människa. Det låter kanske inte så upplyftande - ångest är ett ord som har en negativ klang.
I mitt arbete som coach stöter jag ofta på klienter som behöver byta perspektiv. Istället för att utgå från omvärlden och anpassa sig efter den, behöver de lära sig att utgå från sig själv och se var de kan hitta en plats i omvärlden. Istället för utifrån och in, behöver de ändra fokus till inifrån och ut. Det kan naturligtvis vara lättare sagt än gjort. Jag vill belysa detta med att ge detta exempel som de flesta kan relatera till:
1) Du tycker att Alla Hjärtans Dag är ett j-kla påfund som handlarna kommit på för att få en omsättnings-ökning mellan jul och påsk. Du tycker att alla runt omkring dig är idioter som pressar varandra till att tävla i vem som kan visa mest uppskattning till sina nära och kära. Din partner berättar att hennes kollegor har anförtrott sig till henne att "min Jerker kommer nog fria på Alla Hjärtans Dag". För att visa att du tar ställning mot denna kapitalistiska manifestation i spelad kärlek, bestämmer du dig för att bojkotta firandet av denna dag. När du sedan får kritik av din sårade partner för att du inte uppvaktat henne, kan du inte förstå varför det är så viktigt att man ska visa sin kärlek just den här dagen.
2) Du handlar på ICA tillsammans med en massa andra fredagsmysförberedande personer. Medan du står i kö till kassan, tänker du på din familj och hur glad du är för att du har dem. Dina tankar fylls av minnesbilder av hur du träffade din partner och allt ni har gått genom tillsammans sedan dess. Eftersom du står vid den kassan där ICA har blommor till försäljning, bestämmer du dig för att du ska köpa en bukett till din hustru för att visa hur mycket du uppskattar henne. När du kommer hem och överräcker henne blommorna, blir hon överlycklig och den harmonin och glädjen stannar kvar hela helgen.
I båda fallen gör du en symbolhandling. I båda fallen är handlingen riktat mot "Dom Andra". I båda fallen gör du Aktiva Val. Varför blir resultaten ändå så olika? Vari består skillnaden? Vilket perspektiv råder i de båda fallen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar