fredag 24 februari 2012

PRESTATION TILL VARJE PRIS

"Du kommer aldrig att bli världsmästare för du är för tjock"

I avsnittet av TV3's serie Livet blir bättre som behandlar simmerskan Emma Igelströms historia, är detta en nyckelkommentar. Den hade fällts av den förre förbundskaptenen Hans Chrunak i samband med att man han hade gått genom den då 15-årige Emmas kostvanor. Chrunak "ställdes till svars" för sin kommentar och gav sin version av historien. Sagt är sagt, sa han, ordvalet var kanske inte det lämpligaste, men ska man vara krass, blev faktiskt Emma världsmästare efter att ha lytt råden. Däremot hade han ju naturligtvis inte för avsikt att framgången i simbassängen skulle kosta Emma olycka i livet. Vill ni få er till livs hela historien, rekommenderar jag er att se avsnittet:  http://www.tv3play.se/play/262303

Inom elitidrotten ligger coachen/ledarens fokus på ökad prestation och framgång. Det är lätt att mäta hur idrottaren lyckas. Rekord ska kapas, medaljer ska jagas, segrar ska celebreras, bakslagen ska förklaras och analyseras. I lagidrottens värld verkar det som om den enklaste lösningen vid bestående motgångar är att sparka tränaren.

Jag tycker elitidrotten erbjuder mycket tydliga exempel på när jakten efter prestation och framgång ställs på sin spets. I dagligt tal pratar vi om prestationsångest som ett tillstånd där du känner press att prestera. Följande typsituationer kan belysas:

  • Prestation mäts ofta i relation till andra. "Jag hade bäst resultat av alla på matteprovet", "Jag fick jobbet som det var 107 sökande till", "Jag säljer mer än mina kollegor", "Vi har det finaste huset på gatan". Vid första anblicken är det svårt att hitta några negativa konsekvenser i dessa fyra situationer.  Men om det viktigaste i livet är att besegra andra, vad händer de gångerna du inte vinner? Betyder det att du är dålig i matte om det finns någon annan som har lyckats få ett rätt mer än du på matteprovet? Betyder det att du har svag kompetens bara för att arbetsgivaren valt en annan kandidat till jobbet? Betyder det att Tyson Gay är långsam när han -  trots att han sprang på 9,71  - "bara" kom tvåa i 100-metersfinalen i VM 2009. Dessutom: om seger är ett självändamål, varför inte tävla mot personer som är sämre än du? Betyder det att du är snabb om du lyckas vinna ett 100-meterslopp mot ett gäng tvååringar?

  • Prestation mäts ofta i relation till förväntningar. Det är naturligt att personer med olika förutsättningar har olika förväntningar på sig. Ett aktuellt exempel är att vi har högre förväntningar på Zlatan än på John Guidetti, varför vi också dömer Zlatan hårdare när han inte presterar på topp i landslaget. Men betyder det att John Guidetti är en bättre spelare än Zlatan och bör peta denne från startelvan i EM? Vi har också högre förväntningar på Lisa, som har arbetat upp sitt eget säljdistrikt under flera år, än på vikarien som ersätter henne under hennes föräldraledighet. Om vikarien under sin tid lyckas upprätthålla god försäljning i distriktet, betyder det att Lisa inte behöver komma tillbaka? Du har förväntningar på din 9-åring att han ska kunna cykla till och från skolan själv utan några missöden, men betyder det att han är en dålig cyklist om han råkar gå omkull en morgon?


Inget konstigt med detta egentligen, eller hur? Att vilja vinna och att vilja möta förväntningar är en naturlig följd av att vilja utvecklas. Men precis som jag har skrivit tidigare, är det viktigt att ha ett perspektiv som går inifrån och ut. Det är viktigt att du som individ som ska prestera är delaktig i utformningen av mål och förväntningar. Oavsett vem du tävlar mot, tycker jag att du ska ställa dig frågan "Vad vinner JAG egentligen?", "Varför är det så viktigt för MIG att vinna?", "Vad händer om JAG inte vinner?" Precis på samma sätt är det viktigt att fråga sig "Vems förväntningar ställs på MIG?"  "Vad händer om jag inte når MINA förväntningar?" 

Om du befinner dig i en ledande position (oavsett om det är i form av chef, tränare, coach eller förälder), är det viktigt att komma ihåg att din främsta roll inte är kravställarens, utan facilitatorns. Du ska uppmuntra att den underställde utformar mål och förväntningar som han själv tror på och kan engagera sig i. Det är nämligen när individen genom Aktiva Val själv bestämmer i vilken riktning hans energi ska riktas, som sannolikheten  är som störst att målen och förväntningarna uppnås. Om individens mål och förväntningar inte går i linje med organisationens, då får du som ledare ta en diskussion om detta verkligen är rätt plats för honomDetta är dock en diskussion som jag hoppas kunna återkomma till i senare inlägg.

Inom scenkonsten förväntar sig den enskilde åskådaren att du presterar vid just det tillfälle, som han har köpt inträde för att bevittna. När jag såg det fantastiska amerikanska bandet The National på Mejeriet i Lund för ett par år sedan, inledde de med sången Runaway som andas så mycket av just den prestationsångesten. Jag ska därför avsluta inlägget med en rad från den texten:

What makes you think I'm enjoyin' being led to the flood?
We got another thing comin' undone



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar