fredag 30 mars 2012

OM COACHER OCH TERAPEUTER

När jag startade denna blogg hade jag som syfte att proaktivt formulera mina teorem kring personligt ledarskap och Aktiva Val. De senaste veckorna har mina tankar kring inläggen inspirerats av mer eller mindre livliga debatter i media.

Med anledning av SVT's nya komediserie Coacherna hade Debatt påpassligt vikt sändningstid till en diskussion kring just coaching. Man kan grovt säga att debatten var mellan legitimerade psykologer och coacher, där det de förras två huvudsakliga argument var i) att coachbranschen är oreglerad så att utbildningsnivån kan kraftigt variera på de som kallar sig för coach och ii) att det inte finns någon forskning som visar på att coaching fungerar.

Båda argumenten har viss bärighet. Coach är ingen skyddad titel och vem som helst kan kalla sig för det. Hänvisar till www.icfsverige.se angående kvalitetssäkring för coacher. Saknade den synen på coaching i Debatt! Dessutom är coaching en relativt ny företeelse, varför det inte finns några belägg på att metoden ger resultat. Men betyder det att vi automatiskt ska förkasta coaching som metod? Nej och det ville inte heller "psykologsidan" göra. Det fanns många duktiga personer som med framgång tillämpade coachingen som metod. Vad som inte kommer fram i den typen av debatter där olika alternativ ställs mot varandra och deltagarna hetsas till att slagkraftigt presentera sina åsikter på 20 sekunder är vad det egentligen handlar om.

För mig finns ingen motsättning mellan terapi och coaching. Båda sysslar med hjälpande och stödjande samtal och har som syfte att få dig som patient/klient att komma till ett bättre läge. Mår du psykiskt dåligt, så ska du gå till en psykolog som är specialist på att ta reda på varför du mår som du gör och som sedan utifrån den diagnosen kan sätta in en lämplig behandling så att du mår bättre. För att klara av detta krävs det en gedigen utbildning och kunskap om hur det mänskliga psyket fungerar.

Coachingen är ingen behandlingsmetod. Coaching utgår från den vuxna, friska människan som är kapabel att formulera sina egna mål. Coachen är specialist på att tillsammans med sin klient ta reda på hur denne ska uppnå sitt mål. Ordet coach kommer från den ungerska byn Kocz, ursprunglinen som en benämning för den i staden tillverkade övertäckta vagnen som drogs av fyra hästar och som användes till långa resor. (Du har säkert sett den typen av "fordon" i gamla västernfilmer.) Man kan alltså säga att coaching är namnet på stödet under ett långt personligt utvecklingssteg. De gånger coachen tittar bakåt är för att se vad klienten har med sig i resväskan som han kan vara behjälpt av under resan.

På sista tiden har titeln coach blivit ett skällsord i den okunniga allmänhetens medvetanden. Naturligtvis kan jag förstå att det sticker i ögonen att Arbetsförmedlingen har lagt stora summor pengar på att outsourca det som många uppfattar som deras uppgifter till externa leverantörer. "Jobbcoachingen har bara skapat arbetstillfällen åt coacherna själva" är en kommentar jag läst på nätet. Hur ska man då förklara att det enligt Arbetsförmedlingens egen utvärdering av jobbcoachingen framkom att:
  • De flesta, 77 procent, var ganska eller mycket nöjda med aktiviteterna som sker hos de externa coacherna.
  • 79 procent, anser att den tilldelade coachen har rätt kompetens för att kunna hjälpa dem.
  • 62 procent ansåg att coachningen i viss eller i mycket hög grad har ökat deras chanser att få ett arbete.
Jag tror att det än en gång handlar om missförstånd i en värld med ett så stort informationsflöde att det är svårt att stanna upp länge nog för att hinna tänka efter. Den hårda konkurrensen inom branschen har medfört att coacherna har en tendens att utmåla sig själv som mirakelgörare. Naturligtvis leder den typen av förväntningar till besvikelse hos den coachade när han upptäcker att det ligger i hans eget ansvar att genomföra förändringen han är ute efter. Coachens uppgift är att stötta i utformandet av strategier för att nå de mål klienten själv är motiverad att nå. Men saknas motivation och mål hos klienten, kan inte heller coachen utföra några underverk.

I mitt eget klientarbete, brukar jag leva efter dessa rättesnören:
  • Säkerställ förväntningarna innan ni börjar resan tillsammans 
  • Vi utgår från det friska, inte det sjuka i klienten.
  • Klienten kan själv. Min uppgift är att stötta honom när han sorterar mellan de alternativ som finns.
  • Utmana klienten, men ställ inga frågor, som du inte kan hantera svaret på. (Jag är t.ex. inte utbildat till att hantera trauman)
  • All framgång beror på klienten själv. Låt honom få veta det också!
  • Om klienten inte behöver mig efter avslutad coachingperiod, har jag gjort ett bra jobb!

Det är inte alltid jag lyckas efterleva dessa principer. Precis som i andra yrkeskårer lär vi oss av av våra tillkortakommanden. Att arbeta med människor är utmanande och utvecklande och minst sagt svårt. Tänk efter själva: om inte du vet vad som är bästa alternativet för dig, hur kan du då förvänta dig att en annan person - hur utbildad han än är - ska veta det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar