Precis som att det alltid kommer finnas ursäkter när man har kommit till korta med vad man har avsett att göra, kommer det alltid att finnas ursäkter för att skylla från sig när man har gjort eller ska göra något. De som lever eller arbetar med barn, känner säkert igen sig i invändningar som "Det var inte jag", "Varför just jag?", "Varför måste alltid jag?", "Det var han som sa att jag skulle göra det!"
Handen på hjärtat, om du tänker på din egen arbetsplats, visst verkar reflexen att frånsäga sig ansvaret för ett begånget misstag leva kvar långt upp i åldrarna. Invändningarna låter då mer i stil med "Det är inte mitt ansvarsområde", "Varför är det bara jag som vill företagets bästa?", "Varför måste jag göra allt?" och den ultimata undanflykten "Det är chefens fel!"
Eftersom jag står för en filosofi, som poängterar att vi alla måste göra Aktiva Val, blir jag särskilt uppbragt när det gäller den typen av invändningar som går att gruppera och härleda till någon form av grupptryck. Det finns två huvudtyper av grupptryck, som jag ser det:
Men som med de flesta företeelser kan man vända på myntet och se positiva effekter på grupptryck. Jag ska ge ett exempel vardera från arbets- respektive privatliv.
Du kan säkert komma på många exempel själva. Vad som är viktigt är att du känner till förutsättningarna för gruppen och accepterar dem. Börjar du jobba i ett Scrum-företag utan att veta om att det kommer att innebära att du dagligen ska redovisa dina framsteg med dina arbetsuppgifter, kan det kanske finnas en risk att du tycker att det är obehagligt. Kommer du upp i spinningssalen för att testa ett av måndagspassen och hör tjoandet och namnkallandet, finns det en risk att du misstar det för hätsk stämning och aldrig återkommer.
Men det kan också vara så att du finner det inspirerande och att du lyfter eftersom du vet att din prestation blir sedd av andra....
Jag ska återkomma till Scrum i senare inlägg, eftersom jag tycker det är en intressant metodik, som har inslag som skulle kunna tillämpas i andra branscher än i mjukvaruutveckling.
Jag avslutar detta inlägg med några rader från Arcade Fire's fantastiska låt om uppväxt i förorten, som antyder en annan sorts grupptryck:
Handen på hjärtat, om du tänker på din egen arbetsplats, visst verkar reflexen att frånsäga sig ansvaret för ett begånget misstag leva kvar långt upp i åldrarna. Invändningarna låter då mer i stil med "Det är inte mitt ansvarsområde", "Varför är det bara jag som vill företagets bästa?", "Varför måste jag göra allt?" och den ultimata undanflykten "Det är chefens fel!"
Eftersom jag står för en filosofi, som poängterar att vi alla måste göra Aktiva Val, blir jag särskilt uppbragt när det gäller den typen av invändningar som går att gruppera och härleda till någon form av grupptryck. Det finns två huvudtyper av grupptryck, som jag ser det:
- Ett aktivt påtryckande från fysiskt eller psykiskt starka ledargestalter "Kom igen nu! Ställ upp för gänget!" "Alla andra gör ju så"
- Ett socialt och omedvetet tryck att anpassa sig till omgivningen, som innebär att individer känner att de måste göra som gruppen för att bli accepterade. Det är denna typ av grupptryck, jag som förälder oroar mig mest över, eftersom det i sin värsta avart kan leda till att jagsvaga personer experimenterar med droger bara för att kompisarna gör det.
Men som med de flesta företeelser kan man vända på myntet och se positiva effekter på grupptryck. Jag ska ge ett exempel vardera från arbets- respektive privatliv.
- Jag arbetar för närvarande i ett mjukvaruföretag som arbetar enligt utvecklingsmetoden Scrum. En av beståndsdelarna i metoden är daily standup meeting, som är ett kort statusmöte där endast scrum-gruppens deltagare får prata. Scrum master går igenom alla personer i gruppen, som i tur och ordning besvarar tre frågor: 1) Vad har jag gjort sedan igår? 2) Vad ska jag åstadkomma till imorgon? 3)Vad hindrar mig? Metoden syftar till transparens i gruppen, så att alla vet vad de andra gör och att man därigenom gemensamt kan hjälpas åt med problemen. Men det finns även ett moment av inneboende grupptryck. Det ska nämligen mycket till för att du ska ställa dig inför gruppen dag efter dag och rapportera att du inte hunnit så mycket som du hoppats, särskilt om du känner på dig att kollegerna har sett att du tagit många och långa fikaraster.
- Men det tydligaste exemplet på positivt grupptryck utgörs ändå av mitt spinninggäng. Inför våra måndagspass uppmanas vi både av vår ledare och av våra kompisar att infinna oss med mottot "Det finns inga giltiga ursäkter för frånvaro". Under passen tjoas det på den som börjar sacka efter och efter passen hånas den som ändå vågat stanna hemma. Att en stor del av - den i och för sig kärvänliga - kommunikationen sker på Facebook gör att effekten blir än mer stark. Hela den här företeelsen bygger dock på att vi som är med i gänget är jagstarka eller har accepterat att vi är jagsvaga och behöver bli motiverade av andra för att genomföra de pass, som vi egentligen vet är bra för oss.
Du kan säkert komma på många exempel själva. Vad som är viktigt är att du känner till förutsättningarna för gruppen och accepterar dem. Börjar du jobba i ett Scrum-företag utan att veta om att det kommer att innebära att du dagligen ska redovisa dina framsteg med dina arbetsuppgifter, kan det kanske finnas en risk att du tycker att det är obehagligt. Kommer du upp i spinningssalen för att testa ett av måndagspassen och hör tjoandet och namnkallandet, finns det en risk att du misstar det för hätsk stämning och aldrig återkommer.
Men det kan också vara så att du finner det inspirerande och att du lyfter eftersom du vet att din prestation blir sedd av andra....
Jag ska återkomma till Scrum i senare inlägg, eftersom jag tycker det är en intressant metodik, som har inslag som skulle kunna tillämpas i andra branscher än i mjukvaruutveckling.
Jag avslutar detta inlägg med några rader från Arcade Fire's fantastiska låt om uppväxt i förorten, som antyder en annan sorts grupptryck:
And now the music divides
Us into tribes
You grew your hair so I grew mine
You said the past won't rest
Until we jump the fence
And leave it behind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar